THE BRIDGE AND A BREAKDOWN

Först idag slog det mig på riktigt. Nu är det nära. Nu åker jag snart. Packningen är nästan klar och den nya au pairen anlände ikväll. Bröt ihop i tårar inne på mitt rum och allt känns bara jobbigt just nu. Det här en sådan sjukt märklig situation, det går inte att förklara. Här kommer en tjej som bara ska kliva in i mitt liv och ta över allt som varit mitt i sex månader. Jag vill inte tycka om henne på ett sätt, jag vill att hon ska vara en dålig människa så att familjen tycker bättre om mig än henne. Men jag vill ju också att hon ska vara underbar, jag vill ju lämna Rose i händerna på en bra person. Det är bara jättekonstigt allting. Ledsen är jag i alla fall, trots att jag är glad över att åka hem. Jag vill bara inte bli bortglömd. Jag vill att de ska sakna mig. 

För att försöka lätta upp det hela då... Idag har jag åkt runt i London och försökt ta in staden. Sett Tower bridge för första gången, sett the shard på nära håll och besökt Tate modern. Otroligt vacker bro, frän byggnad, men ganska värdelös att kolla på, och ett för mig ointressant och stinkande museum placerad i en fantastisk lokal. Åt min sista pretlunch (kommer sakna dig pret<3) och kollade på la bamba från i måndags. Filip och Fredrik alltså! 

Sista dagen ensam med Rose. Svårt att få en fyraåring att förstå det, så det blev speciellt för mig men inte alls för henne. Vi lekte extra länge i parken, busade en massa och dansade oss svettiga och trötta. Fan vad jag kommer sakna henne. 

Och by the way så har jag namnsdag idag. Två gratulationer har jag fått, så till er två, tack! Till er andra, FET bakläxa. Hoppas på en lite högre siffra nästa år. 

Nu ska jag försöka få sova, har jag tur kan jag få några timmar i alla fall. Godnatt vänner 

Herregud alltså... Känner redan nu att jag kommer gråta ihjäl mig när jag ska härifrån. :/ En del av ens liv försvinner liksom bara sådär... Samtidigt som man vill hem till den andra delen av sitt liv. Usch. Tur att jag har fleeera månader kvar! Du kan ju alltid komma tillbaka o hälsa på ganska mycket? Eller komma o hälsa på mig hehe :D :*

Älskade Josefine ! Du kommer bli saknad o du kommer att vara speciell eftersom du var den första au pair de hade o för att du är så fantastisk som du är . Tro aldrig annat . Hoppas de sista dagarna flyter på bra o att de fattar vad de ska göra. Tur man var duktig o grattade igår ! 😄😉❤️❤️❤️Längtar till lördag

Men vad jag känner med dig! Inte för att det är samma sak riktigt men kände exakt samma sak när jag lämnade sandvik haha! Var ju en kille som tog över min plats och jag ville inget annat än att han skulle vara sämst, jag ville ju vara den de saknade! Inte fan kunde han kliva in där och ta min plats och mina kollegor och mina uppgifter.

Men tänk vad skönt o komma hem också! TA HAND OM DIG OCH STYRKEKRAMAR <3