Jag saknar att ha mina bästa vänner nära mig. Det känns liksom tomt. Det var inte förrän nyligen det slog mig att inget kommer vara detsamma igen. Att det i somras kan ha varit sista gången vi bodde i samma stad, bara några kilometer ifrån varandra. Jag förstod det inte då, och jag ångrar att jag inte tog vara på det tillräckligt mycket. Erika är i LA och kommer hem om ett år, om hon inte skulle bli kvar det, vilket inte är helt osannolikt måste jag säga. Skulle inte bli förvånad om hon vägrar återvända hem efter att ha fallit för Kalifornien haha. Sofia kommer förmodligen spendera de kommande åren i Stockholm för att plugga, och jag vet inte alls var jag hamnar. När kommer vi vara samlade igen? Kommer det ens hända? Fyfan, jag får sån ångest över att tänka på det. Det är hemskt! Men oavsett avstånd kommer de alltid vara mina underbara, störda, gosiga bästa vänner. Åh vad jag saknar er och tycker om er.