Jag läste ut en bok igår som berörde mig väldigt starkt, det hade mycket med olika relationer att göra (kommer såklart beskriva mer senare) och idag har jag haft det i tankarna hela dagen. När jag är här ensam utan mina närmaste har jag ersatt de relationerna med min relation med Rose. Jag tror att den är mycket starkare nu än vad den hade varit om jag hade haft någon av mina nära här. Hon är den jag får kramar, närhet och uppskattning av i vardagen. Jag blir så otroligt ledsen när hon är ledsen, idag grät hon återigen av saknad efter sin mamma och efter det vägrade hon släppa taget om mig. När hennes mamma nu precis kommit hem och skulle läsa hennes godnattssaga ville hon inte låta mig gå iväg, hon ville att jag skulle stanna och ha henne i mitt knä. Jag blev så rörd av det, att hon verkligen släppt i mig och att hon uppskattar mig så mycket. Det känns verkligen bra. Jag är så glad över den relation vi har, och jag vet att det kommer vara det i särklass tuffaste med att sedan åka hem. Att åka ifrån henne är egentligen det enda jag känner kommer bli jobbigt när det är dags för mig att säga farväl.