Den senaste boken jag läst heter Och så levde de lyckliga. Den skrevs av författarinnan Lucy Dillon år 2011. Den handlar om Anna, en kvinna i trettioårsåldern som bor i den lilla sömniga staden Longhampton i England, tillsammans med sin make Phil, hans tre döttrar och deras hyperaktiva dalmatiner. När hon med hjälp från sin perfektionistiska vännina Michelle, får ta över den lilla övergivna bokhandeln går hennes dröm i uppfyllelse. Dessutom får hon annat att tänka på än de motsträviga bonusdöttrarna och den nedlåtande svärmodern. Hon förlorar sig snabbt i böckernas förtrollande värld, men ändå fattas det något i Annas liv. Michelle har i smyg storslagna planer för både sin egen inredningsaffär och för den lilla bokhandeln och ser ljust på framtiden. Men när mörka hemligheter från det förflutna dyker upp och katastrofen hotar att slå sönder tillvaron, tvingas de båda Vänerns att fatta livsavgörande beslut. 

Jag tyckte verkligen om den här boken! Dels handlar den om böcker så det är ju ett stort plus, sen berörde den mig också djupt. Den var lätt att ta till sig och väldigt bra skriven. Jag misstänker att jag var lite extra känslosam när jag läste den, för den bringade fram tårar mer än en gång, trots att den egentligen är skriven mer lättsam än berörande. Jag lade märke till att författaren skriver om förhållandet mellan far och dotter i fler än tre sammanhang, vilket får mig att tro att det var något hon ville belysa speciellt mycket. Just de delarna påverkade mig mest, då jag tänkte på min egen relation med min underbara pappa. De partierna tog sig direkt till mitt hjärta. Annars är den här bokens handling kanske inget märkvärdigt, den har de klassiska beståndsdelarna av en "vanlig" varm och trygg roman - en jobbig svärmor, bonusbarn som inte accepterar en och en stark vänskap som utsätts för test efter test. Jag rekommenderar den här boken till den som vill läsa en lättsam och hjärtevärmande roman, främst kvinnor kanske om jag ska vara väldigt generaliserande. Absolut läsvärd! Jag ger den fyra av fem läslöss!