Har gymmat en timme idag och kollat in vilka tider badet har öppet. De har ett förvirrande schema där måste jag säga, ganska svårt att tyda ibland. Men vad tror ni, det som kallas "lane swim" måste ju vara motionssim? Alltså bansim? 

Nu tänkte jag ta och berätta lite om helgen som var!

Mamma, Anna och Julia landade i London redan på fredag eftermiddag, så vi stämde på kvällen träff utanför tunnelbanestationen där vi skulle bo. Efter lite trafikkaos kom jag till slut fram och vi rörde oss mot en restaurang jag bokat bord på. Ett indiskt ställe som har ruggigt god mat! Det blev en väldigt trevlig och god middag innan vi gick tillbaka till hotellet. Hotellet som var... Intressant. Det var inte direkt något fancy ställe om man säger så. Risigt som fan, smalaste trapporna  och sjukligt varmt på rummet. Men så kan det vara! 

På lördagen började vi med en frukost som rimmade med resten av hotellet. Vi gjorde oss sedan ordning för shopping på Bond street, Oxford street, Carnaby och runt Piccadilly. Under dagen gjorde vi även ett stopp på pret för lunch, ett ölbreak och sedan middag på Byron. Åh vad jag älskar deras burgare! Det blev i princip tolv timmar ute på stan, snacka om att man var slut när vi väl var tillbaka på rummet. Jag och mamma fick dela säng också haha, mysigt värre. 

Ikväll jobbar jag, både Steph och Jamie skulle jobba halva natten idag igen. Så ska svänga förbi affären på väg till skolan, tänkte köpa lite mumsiga frukter tror jag. Måste mysa till det lite! Är såååååå himla sugen på ben&jerrys men ska verkligen försöka motstå det suget och hålla mig till frukt. Får se hur det går hehe. 

Jag hade inga förväntningar alls på den här boken innan jag läste den, då jag tillhör den generationen som inte är uppväxt med Patrik Sjöberg som aktiv framgångsrik idrottsman. Jag visste i princip bara att han var (är) en av Sveriges mest framstående  idrottare, att han åkt fast för droginnehav och hur han ser ut. Men jag fick veta myyyycket mer om honom och hans liv efter att ha läst den boken! Det var otroligt intressant läsning måste jag säga, och fascinerandes av honom som människa. Kanske inte den mest sympatiska alla gånger, men han är definitivt en speciell person som är intressant att läsa om. Det som var negativt med boken var att han upprepade sig väldigt mycket. Ibland kan upprepning vara bra, men i det här fallet blev det onödigt mycket vilket störde när man läste den. Den var också lite ostrukturerad måste jag säga, ganska hoppig mellan händelser och tidpunkter. Därför ger jag den tre av fem läslöss! Den är absolut läsvärd, speciellt för de som är uppvuxna med Sjöberg under hans storhetstid skulle jag tro!

Igår fick jag agera statist här hemma då Jamie och hans kollega behövde lite hjälp. De gjorde en testfilmning inför ett jobb, så jag fick sitta på lite olika ställen och kolla på barnprogram medan de filmade ur olika vinklar och höjder haha. Intressant. 

Märkte en spännande sak nyss. Mitt besökarantal hade igår ökat till det dubbla mot för dagarna innan! Hur konstigt är inte det? Vilka är ni främmande människor som plötsligt läser min blogg? Eller har blogg.se's statistik ballat ur helt? Överraskad blev jag i alla fall. 

Jag träffade idag Kathrin på ett café här i närheten som jag inte visste fanns, ett sånt där riktigt hippt och modernt ställe. Gillade deras sköna soffor och så, men annars var det ganska skumt. Speciellt personalen. De ville vara så hipster att det bara blev konstigt att försöka prata med dem. Mycket märkliga. Men i alla fall, jag drack varm choklad ur en Barbiemugg och pratade bort någon timme med henne där. Hade ett riktigt bra samtal idag, väldigt kul att träffa henne måste jag säga! Det märks att vi träffats några gånger nu, stämningen är mycket mer avslappnad än i början. Skönt! 

Boken handlar om en nästan åttaårig flicka som heter Elsa. Elsa bor med sin mamma, mammas sambo George och halven, mammas och Georges barn som ligger i magen. I huset som de bor i, bor även mormor, Elsas bästa och enda vän. Hon är sjuttiosju år och helt galen, och världens bästa på att berätta sagor. Det är in i hennes sagor Elsa flyr om nätterna, till kungariket Miamas i Landet-Nästan-Vaken, där alla är annorlunda och ingen normal. 

När mormor en dag dör, lämnar hon en ensam och arg Elsa och en serie brev efter sig. Det leder Elsa till det största äventyret någonsin, i en trappuppgång fylld av monster, fyllon, tjurgubbar, kamphundar och vanliga gnällkärringar. Ett äventyr som ska leda till en ny sanning, en mormor lik ingen annan och en rad nya vänskaper. 

Jag hade oerhört stora förhoppningar på den här boken innan jag började läsa den, då jag fullkomligt älskar hans debutroman En man som heter Ove. Tyvärr blev jag besviken. Den första halvan av boken var lika mycket dålig som den var bra, vilket ju uppenbarligen inte är något bra tecken. Jag avskydde de delar av boken som handlade om Miamas och Landet-Nästan-Vaken, för det var bara luddigt och oklart, och dessutom inte verkligt såklart (och jag har verkligen inte mycket bra att säga om saker som är overkligt, till exempel Harry Potter, sagan om ringen...). Därför hoppade jag i princip över alla de styckena och blev bara störd. Däremot gillade jag själva storyn, och jag älskar sättet han skriver på. Det gjorde mig riktigt glad och väldigt imponerad. Andra halvan av boken fångade mig mer (dock inte dröm-bitarna alltså), mest för att spänningen höjdes och det var så mycket som började hända. Inte lika mycket gapskrattshumor som jag trott att den här boken skulle bjuda på, utan mer leenderolig och spännande. Överlag måste jag säga att jag ändå gillar den, för jag ville fortsätta läsa och veta vad som skulle hända härnäst. Om någon av er väljer att läsa den, lägg då gärna lite extra uppmärksamhet på hans sätt att skriva, det är helt fantastiskt, precis såsom jag skulle vilja kunna formulera mig. Jag ger den tre av fem läslöss. Så läs den gärna, men slänger även in ett krav: läs En man som heter Ove! Kanske även kommer en recension på den, men om inte så vill jag verkligen att ni läser den!

Efter att jag hämtat ut datorn smet jag in på the body shop, enbart för att slippa undan från en dryg man som predikade om gud och jesus och allt vad det nu var. Där råkade det vara rea, och så råkade de ha lite body sprays som luktade gudomligt, så då råkade det visst bli så att jag köpte två. Hehe. 110 kronor för båda liksom, vad ska man göra. 

Vi bakade en maaaassa kolakakor idag. Det skulle bli 18 stycken - jo visst. Första gången det blivit mer än vad receptet sa, något måste ha blivit vääääldigt fel. Men men, Rose älskade dem i alla fall! Hon ville baka såna varje fredag sa hon, haha. Och förlåt pappa, vill inte fresta dig för mycket, men lovar att baka kolakakor till dig när jag kommer hem! 

Ska snart ta och promenera iväg till gymmet. Idag blir det ben och balans! 

På schemat för mig och Rose står i eftermiddag bakning. Tänkte ta och göra lite kolakakor, blev så himla sugen på det! Guuuuud vad gott. 

Och om en vecka får jag besök här! Mamma tar med sig Anna och Julia hit för en riktig tjejhelg! Ska bli så kul! 

Jag har insett en väldigt konstig sak med mig själv. Jag är typ besatt av strumpor. Gud vad jag älskar att köpa nya strumpor! Haha jag låter ju helt störd, jag vet, men jag blir alldeles lycklig av nya strumpor. Nya trosor också till viss del, men framförallt strumpor. Nya, fina, mjuka strumpor. Har huuuur mycket strumpor som helst nu! Det är ju åtminstone än billigare hang up än typ väskor och skor, alltid något. 

Till något helt annat, stötte på en räv idag utanför dörren som följde med mig på min promenad en stund. De har pratat om att det finns mycket rävar här, men det här är första gången jag ser än så här nära inpå. Precis utanför dörren på parkeringen! Sen gick den samma väg som mig en liten stund innan den vek av mellan några hus. Väldigt spännande måste jag säga!

Så, det här blir min första recension! Boken heter alltså Livet efter dig och är skriven av Jojo Moyes år 2012. Den utspelar sig i England och handlar i huvudsak om en tjugosjuårig kvinna som heter Lou Clark. Hon bor hemma hos sina föräldrar och hjälper till att försörja familjen med sin lön från caféet där hon jobbar. När hon plötsligt blir arbetslös letar hon desperat efter jobb, och till slut får hon helt oväntat jobb som sällskapsdam till en totalförlamad man. Han heter Will Traynor och är Lou's raka motsats. Innan en motorcykelolycka gjorde honom förlamad var han en framgångsrik affärsman, otroligt atletisk och äventyrlig med en enastående vacker flickvän. Lou tvingas hantera den dystre, cyniske och oförskämde Will, och beslutar sig för att ändra honom helt. Han i sin tur är fast besluten att få ett slut på sitt glädjelösa och instängda liv. De är båda envisa och vägrar ge upp sina beslut, och har ingen aning om hur starkt de kommer påverka varandras liv. 

Det här är en otroligt stark bok som verkligen griper tag i en. En väldigt annorlunda kärlekshistoria som behandlar stora och obekväma ämnen, men samtidigt har en lätt ton. Jag njöt av att läsa den här boken, det tog nog inte mer än två dagar innan jag hade läst klart de 398 sidorna. Den rörde mig till tårar och fick mig att börja tänka, vilket jag tycker kännetecknar en bra bok. Absolut läsvärd! Jag ger den fyra av fem läslöss (hehe). 

Jag känner att den här bloggen är ganska tråkig. Eller det kanske är lite kul för er där hemma att läsa om vad jag gör på dagarna här borta, och jag som älskar att prata om allt möjligt och dela med mig av onödiga saker tycker väl egentligen också att det är kul. Men jag blir ändå lite uttråkad av bara skriva om min vardag här, så nyss fick jag en snilleblixt. Jag som läser så mycket (tre böcker den senare veckan hehe) borde kanske dela med mig av det jag läser och vad jag tycker om det. Kan det var lite sköj? Antar att ingen läser så mycket som jag men ni kanske kan få lite tips här av mig! Äh, tänker göra det även om ingen är speciellt intresserad. Måste också nämna att det en gång i tiden var min goda vän Erika som tyckte att jag skulle ha en "bokblogg", så det är kanske egentligen därifrån idén föddes. Så tack erkan!

Första recensionen kommer inom kort!

 

Oktober bjöd på mycket jobb, det var mycket att lära sig och mycket att anpassa sig till. Jag träffade även Stina och Cecilia från Gävle och hängde med dem några gånger. Började på riktigt accepteras av Rose. Hon och jag var iväg på museum en dag och bakade lite kladdkaka. Alex kom hit för en långweekend och jag hade en av de bästa helgerna i mitt liv. Jag var så lycklig och mådde så bra av att ha honom hos mig. Åkte återigen på museum med Rose, gjorde lite utflykter med henne och bakade chokladbollar under höstlovet. 

I december var jag besatt av att hitta en adventsljusstake till mitt rum. Gick inte så bra. Rose tränade många fotbollspass utomhus vilket inte var så mysigt. Började försöka träna lite mer på hemmaplan. Umgicks mycket med Cecilia under den här tiden också. Julen började ta form här, dock utan varken snö eller mörker. Bakade cupcakes med Rose en ledig skoldag. Jag var ute och åt med Karoliina en kväll och fick sannerligen oväntat besök vid bordet. Fick sötaste kortet från Rose och vi pysslade en del tillsammans. Fick åka hem på julsemester och var otroligt glad över det! Besökte jobbet, åkte till Uppsala tur och retur, käkade jullunch och hade julklappsbyte de första dagarna. Spenderade mycket tid med Alex. Julafton var en lugn och mysig dag hemma med fina julklappar och god mat. Ute i stugan en dag, utgång med bästa vänner för att fira in min tjugoårsdag och en födelsedag som inte blev som planerat. En magsjuk pojkvän vilket ledde till att vi fick spendera ytterligare en av mina födelsedagar ifrån varandra. Mysiga dagar i stugan sen med min pojke, och några dagar senare var det jag som var sjuk istället. Det ledde till en något kaosartad nyårsafton, men till slut hamnade jag ute i Axmar med mina gamla gymnasievänner. Ett nyktert nyår då jag körde bil, men kunde inte ha haft det bättre. Fick avsluta natten med Alex dessutom, och inviga 2014 med honom vid min sida. 

Sådär. Till synes mer som hände i slutet av året än i början. Antingen beror det på alla bilder jag har på mobilen från det senare halvåret, eller så gjorde jag mer nu i slutet. Sannolikt att det rör sig om både och. 

Har också noterat att hon är så himla söt ibland, alltså till utseendet, men det går inte att fånga på bild! Alltså det går verkligen inte. Hon satt och såg så gullig ut på bussen idag, men det här var det jag fick på bild:

Idag jobbar jag hela kvällen, då Steph och Jamie är ute och äter och är på filmpremiär. Inget mig emot, Rose somnade på tre röda och nu har jag soffan och tvn för mig själv hela kvällen. Jippiiiie!

I juni fick jag vara med och fira både bästa väns och mitt hjärtas student. Var sjuk och mådde mentalt dåligt över att se dem vara i studentlyckoruset och bli så brutalt påmind om att det kapitlet i mitt liv definitivt var över då, men var samtidigt så glad och stolt över dem. Firade midsommar i stugan med familj och vänner. Ombytta roller då samtliga ungdomar över 18 fick sköta bilkörningen haha. Inget mig emot då en lång arbetsdag väntade. Åkte till Mallorca med min fina familj en vecka. Sol, bad, god mat, träning och kvalitetstid, en bra semestervecka. 

Och ibland när vi går hem från skolan så är månen synlig, och hennes kommentar då är samma varenda gång och så himla underbar tycker jag. "Looooook, the moon is following us!!!" Haha älskar det. 

Jag har introducerat Rose till lite svenska artister och annan musik än det Steph och Jamie lyssnar på (80- och 90-talsmusik). Sean banan är en favorit trots att hon inte fattar något, AKI med när solen går ner likaså. Men nya idolen är Eric Saade haha. Visade henne musikvideon för popular där han krossar glas i slutet, och det var en hit! Nu sjunger hon på både den och manboy mest hela tiden och vill både lyssna och kolla på dem. Så himla rolig! Här är några bilder jag försökte ta när hon lyssnade på manboy, men hon dansade konstant så det var lättare sagt än gjort. Rolig är hon i alla fall. Ibland. 

Tänkte bjuda på en bildfattig (åtminstone första halvåret, då min dator kraschat..) årsresumé, kände att det kunde vara kul, främst för mig. Delar upp det i några delar, för det blir ett riktigt monsterinlägg annars. 

Årets första månader var inte speciellt händelserika måste jag säga. Var arbetslös för första gången i mitt liv vilket var sämst. Firade ett år med Alex, vilket givetvis var allt annat än sämst. Den dagen spenderade vi i Stockholm, då jag fick en weekend på hotell där av min pojke i födelsedagspresent. Helt underbart var det! Besökte Erika i Upplands Väsby med Sofia och hade det mysigt värre i några dagar. 

I april var jag på min första arbetsintervju någonsin. En gruppaudition på Furuvik, otroligt läskigt men det gick uppenbarligen bra då jag fick jobb där! Väldigt stolt var jag då. Åkte en vecka till Cypern med mami också, stort fokus på träning och avslappning. Helt underbart. Alex fyllde nitton också, mitt lilla aprilskämt. 

Maj bjöd på mitt livs andra bal, denna gång med Polhemsskolan istället för borgis och med Alex och Sofias klass istället för min. Dagen efter gjorde jag min första dag på Furuviksparken, och fick inse att min enorma nervositet varit väldigt onödig. Sa hejdå till skäris som flyttade till USA som au pair. Det skulle komma att bli det första av många jobbiga farväl (och på återseende) jag behövde ta 2013. Började även träna fotboll smått igen efter ett vinteruppehåll. 

Har också fått ett nytt simkort till mobilen idag, men eftersom allt ska strula för mig (jag överdriver inte, det är inte mycket som flutit på smidigt här borta för mig direkt) så funkar det inte. Jag har ett nummer som folk kan ringa mig på, men jag kan inte nå någon. Hoppas det fungerar imorgon, håll tummarna mina vänner!! 

Nu sitter Rose och spelar spel på deras nya iPad och jag kollar på. Hon har ju kul i alla fall...

Nu är jag i alla fall tillbaka i mitt tillfälliga hem i London. Varmt välkomnande av en väldigt energisk och entusiastisk Rose. Munnen har gått i ett och mycket kramande och gos. Så gullig. På det sättet känns det bra att vara tillbaka. 

Dock var det tufft att säga hejdå idag. Det blir inte lättare alltså. Jag var långt ifrån lika förkrossad som förra gången, men då var det mycket ängslan också. Den här gången var det enbart jobbigt att säga hejdå till alla och Gävle-livet. Extra jobbigt att skiljas från Erika, då vi inte kommer ses på 14 månader. Känns helt sjukt, och alldeles fruktansvärt. Och som vanligt är det hemskt att pussa Alex hejdå, det gör så ont i mitt hjärta varje gång. Den känslan blir aldrig lättare att hantera. Det är som att lämna en del av sig själv bakom sig. 

Jag gör en uppdatering på vad som hänt i mitt liv senare, nu ska jag bara ligga rakt upp och ner och så småningom sova lääänge.