Nu är jag i alla fall tillbaka i mitt tillfälliga hem i London. Varmt välkomnande av en väldigt energisk och entusiastisk Rose. Munnen har gått i ett och mycket kramande och gos. Så gullig. På det sättet känns det bra att vara tillbaka. 

Dock var det tufft att säga hejdå idag. Det blir inte lättare alltså. Jag var långt ifrån lika förkrossad som förra gången, men då var det mycket ängslan också. Den här gången var det enbart jobbigt att säga hejdå till alla och Gävle-livet. Extra jobbigt att skiljas från Erika, då vi inte kommer ses på 14 månader. Känns helt sjukt, och alldeles fruktansvärt. Och som vanligt är det hemskt att pussa Alex hejdå, det gör så ont i mitt hjärta varje gång. Den känslan blir aldrig lättare att hantera. Det är som att lämna en del av sig själv bakom sig. 

Jag gör en uppdatering på vad som hänt i mitt liv senare, nu ska jag bara ligga rakt upp och ner och så småningom sova lääänge.