438 dagar är en reportagebok skriven av Martin Schibbye och Johan Persson år 2013. 

Ingen har väl kunnat missa det som hände journalisten Martin Schibbye och fotografen Johan Persson i Etiopien för några år sedan? När de oskyldigt dömdes till elva års fängelse för terroristbrott. Det här är deras berättelse om ett 438 dagar långt äventyr som skulle komma att förändra deras, och många andras, liv. Såsom de själva beskriver det: den här boken skulle aldrig ha funnits om inte allt gått åt helvete. Syftet till deras resa till Ogadenregionen i Etiopien var att undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i det stänga och konfliktfyllda området. När de greps av etiopiska soldater, dog det ursprungliga reportaget ut men en annan historia fick sin början. I den här boken berättar de själva hela historien, baserat på minnen, räddade anteckningar och utsmugglade brev tillsammans med bilder tagna av dem själva under tiden i Etiopien och Somalia. 

Det här är en fantastisk bok! Jag var inte speciellt insatt i deras fall när det var aktuellt och de satt fängslade, mer än att jag visste att det hände. Efter att ha läst den här känner jag mig däremot helt besatt, jag vill bara veta mer! Jag vill läsa och se allt som media publicerat om deras fall, hela grejen är så fascinerande. Jag älskar att de verkligen delar med sig av sina tankar och känslor utan någon speciell retuschering och det blir så äkta när man få ta del av de brev som Schibbye skrev från fängelset till sin fru. Trots det hade jag svårt att förstå att det faktiskt är en sann berättelse när jag läste den, historien är bara så otroligt osannolik och i mina ögon sjuk, att den känns fabricerad. Jag kunde inte sluta läsa! Måste slänga in ett stort TACK här till min lillebror som gav denna bok till mig i julklapp, gulliga du. Jag läser väldigt sällan den här sortens böcker, men jag är väldigt glad över att jag nu har läst den här, kommer nog läsa den igen och även börja läsa fler böcker av det här slaget. Jag rekommenderar alla att läsa den här, vare sig man bryr sig om utrikespolitik eller inte, för den är helt jäkla fantastisk! Föga förvånande får den fem av fem läslöss av mig!